puh

Nu känner jag mig på bättringsvägen.  Igår va jag jättedålig, va så tät i luftvägarna och hade jättejobbigt med andningen? Men nu verkar det ha lättat, å så va jag jätterosslig, hela vägen ner, kunde känna när jag andades hur det rosslade hela vägen ner i lungorna. Men som sagt, jag verkar ha klarat mig från lunginflammation denna gången. Har bara fått det en gång sen jag höll på att stryka med i svininfluensan,  för ja jag vågar säga det nu såhär efter alla åren, jag va så nära lungkollaps när jag kom in till sjukhuset att det bara handlade om timmar.
Men på nåt vis känns det som att jag blev starkare efter det, för nu har jag bara haft lunginflammation 1 gång sen dess, och dom andra 8 gångerna va innan dess.

Aja till annat, Otto fick vila igår, tog en liten promenad med honom, men ville ju inte anstränga mig själv för mycket.
Han går bra nu iallafall, vi fick en vägran i första klassen ( han testade om studsa funkade med mig så fick lägga en volt). Annars 0 runda men lite dåligt flyt. Kände att jag ville få en runda med flyt i, så efteranmälde och gick in på en gång igen (en ryttare emellan). Denna rundan bjöd han på som fasen otto, öronen spetsade och laddade mot hindrena, han hittade nog glädjen i tävling igen :), vi nollade och fick rosett, och han blev överröst med beröm och klappar från mig, och jag kände till och med att jag blev tårögd, så glad va jac !! Min fina älskling <3

glad matte :)

Inte illa pinkad för en 17årig kille som inte velat tävla tidigare att göra en felfri runda :) stolt och glad över denna fina kille :)

Otto var lugn på morgonen, åt sitt hö och kikade på kompisarna mitt emot :)