Det gör så ont i mig, jag känner tårarna kryper fram bara jag tittar på fina Otto.
Det är bestämt att Otto ska säljas, hans ägare har inte för avsikt att fortsätta med hästar, och jag förstår absolut hennes beslut. Jag hade nog tänkt samma sak troligtvis.
Dom ville helst att jag skulle köpa loss honom.
Men 40 000:- är lite mycket pengar för min plånbok, detta av olika anledningar, dels att jag behöver spara ett tag, vilket för den delen inte va några problem så sätt. Men sen är ju Otto 18 år nu, och min tanke med honom framöver (fodervärdstiden som va tilltänkt) var att åka med honom till Carlerbäck i höst på träningen, kanske göra någon en meters start, sen hade JAG tänkt börja leta en yngre förmåga och att Otto skulle få lugna ner sig.
Visst han är pigg och fräsch, håller säkerligen i många många år till om man tar vara på honom, men hos mig va tanken ett lugnare liv.
Då kanske ni förstår mitt beslut lite mer? Att lägga 40 000:- på Otto känns inte rätt för mig då, då känns det som att det är bättre jag lägger dom pengarna på en yngre häst istället. Som har framtiden för sig och som jag kan fortsätta utvecklas med.
Men det skär i mig, varje dag när jag tittar på honom så kommer tårarna, det är så fruktansvärt jobbigt. Jag vill bara att han ska stanna här hos mig för evigt! Det va ju det jag ville hela tiden!
Jag har INTE önskat detta för varken honom eller mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar