Kaos? Kanske

Nu kommer ett drygt inlägg

Har haft mycket att göra idag, Kim och Karoline är i Rom (hovis och hans flickvän) så jag hjälper dom med deras hästar. Så idag har min dag bestått av dubbla utsläpp, insläpp etc, plus möte på arbetsförmedlingen.

Nu ikväll hade hästarna här hemma haft sönder staketet och gått in och tuggat sönder våra fyra balar. Så nu ställde jag ut en bal i hagen, för när dom tuggar sig igenom tråd och balar för mat, tyder det för mig på brist av gräs i hagen. Snöat har det gjort med, JIPPIE :D!!

Sen har jag lagt sadel på Yafar för andra gången, men denna gången spände jag sadelgjord runt magen med. Han va superduktig !

Kan inte nog tacka Sandra för hjälpen med hästarna, hennes sätt att visa hur man får dom att slappna av funkar super på båda. Och i ledningen med Kimpas hästar som för mig är halvokända, då jag inte brukar va där och pyssla med dom direkt. Har jag jobbat på samma vis som med hästarna här hemma. Och idag funkade det bra, håller vi tummarna för att det fortsätter göra

Aja, nu sova! Natti

Gårdagen

Igår blev en dag med fullt ös kan man säga.

Gick upp och plockade ut pållarna, sen åkte jag till Annika, Thony och Amelia och hälsade på.
Blev några timmar där :) så kul att träffa dom :).

Sen hem, stannade till hos Carro nere på Salongen en sväng, Men hon hade kunder just då, så fick bli en kopp kaffe med Stina innan jag skulle hem igen.

Sen kom Sandra ut till mig och hjälpe mig lite med min pålle, då jag har stora problem vid in och utsläpp, då Valborg näst in till springer över en. Brist på respekt helt enkelt, och eftersom Sandra håller på lite med NH så frågade jag om hon kanske kunde visa mig lite smått hur man börjar.
Och vilken skillnad det blev :O. så små enkla medel för ett bra beteende, jag är mäkta förvånad!
Ni kan läsa lite mer här :) http://horzemanship.blogg.se/
Nu är det helt enkelt bara ridningen vi ska få ordning på, då hon försöker köra över mig.
Ex, första gången vi va ute och red här hemma, blev hon rädd för grannens hästar, för att dom travade mot staketet.
Efter det har vi ridit förbi där ca 5 dagar i veckan, ibland har hon gått hur lugnt som helst, men ibland, då får hon för sig att,, ooooooh myyyyy goooood jag dör, börjar studsa på stället och försöker dra med mig. När jag blivit förbannad har hon liksom, aha okej, den funkade inte idag, attans typ, för tidigare har jag bara försökt jobba med lugna metoden, för jag helt enkelt, trodde hon va rädd. Vilket jag nu fått bekräftat för hundrade gången att hon inte är.

Det roligaste är att, rider jag förbi när jag påbörjar ridningen, händer inget. Rider jag förbi på hemvägen = galen. Känns på nåt vis som att hon liksom, avslöjar sig själv lite.

Jaja igår va Kimpa ute och slog på nya dojjor med, konstigt nog drömde jag inatt att valborg redan slitit ut skorna :O. Blev en liten lugn ridtur igårkväll, va väl hemma vid 22 typ.
Och om jag vill att Valborg ska jobba på och hålla sig i schack ska jag ha med Fagur som sällskap eller rida ensam, vill man ut och ha lite skoj, tar man med Katla eller båda :).

Iallafall så har jag vart på gränsen till att ge upp med Valborg, då det varit en del problem med ridningen, har kännts som att vi inte funkar.
Men efter mycket pepptalk från alla runtomkring så känner jag mig nu laddad igen, jag ska fixa min galna pålle helt enkelt :)

Nehe, nu ut och morgonfodra, och tömköra Katla lite :)

Saknaden är stor

Saknaden är stor och påtaglig emellanåt.

För snart 8 år sedan lärde jag känna en riktigt kul, glad och sprallig tjej.
Vi hade så kul, festade, härjade och ja spenderade många roliga timmar ihop.
Under dessa 8 åren har vi gjort mycket saker, bråkat, blivit sams, gått igenom mycket.
Efter att ha vart osams i drygt 1½ år började vi umgås igen.
Vi spenderade många av dygnets timmar ihop. Man följde henne när hon gjorde sina livsval, och man fanns där och stöttade, ställde upp försökte hjälpa henne i många tuffa situationer.
För vad vi än hade gått igenom tidigare så va det nu som gällde.
Hon fann kärleken, en kille som jag absolut tyckte bra om, till en början. Han va hur trevlig som helst, han ställde upp för henne och visade sån kärlek, så jag blev så glad för hennes skull..
Kände att den kärleken är oövervinnerlig.
Men efterhand, så kändes saker och ting inte helt okej alltid. Kändes lite som att han försökte skyffla bort oss vänner. Han började prata illa bakom ryggen på en och hitta på massa skit som inte va sant, började vara lustig när man träffade honom.
Behandlade en som att man va en liten lort, knappt värd att nämna.
Och när jag valde att avsäga min vänskap med honom p.g.a att jag alltid kände mig ledsen och sårad varje gång man hade träffat honom.
För mig va det inget konstigt, hon, min väninna skulle ju alltid vara min vän. Jag menar, jag behöver ju inte umgås med honom.
Tyvärr kunde visst inte detta accepteras.
Mitt beslut gjorde att jag förlorade en utav mina bästa vänner :(.
Det kanske va fel av mig att inte tolerera hans felaktiga, ledsamma och tråkiga beteende.
Men jag kände att, jag ville må bra nån gång, inte känna mig ledsen när man hade hälsat på och han va hemma. Inte behöva tappa lusten, orken och modet.

Och idag, satt jag och kollade lite bilder på datorn, hittade bilder på mig och mina vänner. Hittade bilder på oss.. Och då kom alla minnen fram, alla skratt, alla härliga ridturer, alla fikastunder, shoppingrundor alla fester, alla pratstunder, alla gånger man gråtit hos varandra, tröstat och druckit kaffe till man spyr.

Då bara brast det, fy fan va jag saknar min vän... Tårarna rinner..
Att saker och ting kan bli så fel :'(