det här med vänner och "vänner"

För ett tag sedan (typ en månad sedan) valde jag att göra en totalrensning på den där berömda ansiktsboken. Jag behöll enbart dom vänner jag har tät kontakt  med samt min familj. Jag behövde "hitta" mig själv igen efter återkommande höstdeppression där jag kände att jag bara mådde otroligt dåligt av allt "onödigt" och icke läsvärt.
Detta blev  ju också  ett ypperligt  tillfälle att faktiskt få en bild av vilka som faktiskt behagade sig att slå en signal eller höra  av sig överhuvudtaget.  Och ja, vad ska jag säga? Beviserligen så har jag inga äkta vänner mer än dom jag behöll? För INGEN förutom 1 person hörde av sig... och jag kan säga att. Jag blir faktiskt fruktansvärt ledsen och sårad. Alla gånger man åkt till vissa  personer för fika, ställt  upp och handlat med eventuell mat och dylikt som saknats  i dess hem. Och ärligt talat så inser jag nu att. Vafan är det för sk "vänner" man har? Duger man bara som en jävla kompis när det passar dom? Är man inte värd mer? Fyyy fan säger jag.

jahapp

Livet går vidare. Så är det.. det är tomt utan Ina i stallet,  inget skratt och ingen Zammy.  Men jag är så glad för Inas skull och så kul att hon fått komma till ett stall där det finns padock och som dessutom är mycket smidigare för henne att ta sig till :). Otto saknar såklart Zammy men han har ändå tagit det helt okej:)..

Jag har haft väldigt mycket med jobb och Nellie det sista. Nellie har ju nu börjat "vakna" i vagnen hos farmor sen i onsdags, vilket såklart är en omställning för henne och det har hon visat genom att va lite extra kinkig. Så jag är rätt trött i huvudet just nu. Försöker få min kära sambo att förstå att jag faktiskt är helt slut, men jag tror inte han förstår riktigt.  Inget illa om Niklas, absolut inte, han är underbar och gör otroligt mycket hemma men var är förståelsen för att jag är trött? 

Förståelsen för att jag behöver min tid med hästarna? Är det bara jag som ska ha förståelse för gymmande, jakt etc?

Jag missunnar inte niklas att ha egentid, men varför känns det som han missunnar mig egentid? 

Aja Skitsamma,  folk får tycka och tänka vad dom vill. Älskar niklas det gör jag.. mer än jag älskar mig själv. Men ibland känner jag att det kanske är dags att jag börjar tycka om mig själv mer också,  och inte enbart anpassar mitt liv efter alla andra?

https://m.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiFU 

Jaja delar en länk med.. kanske får DU en förståelse i hur min värld ser ut?

sur jäkla kärring

Det e jag det.. jag vet inte var jag ska börja. Varit så stressad över saker och ting och verkligen mått piss. Min Add har visat sig väldigt mycket. Framförallt i mitt humör.. saker och ting har liksom aldrig klaffat vilket påverkar mig väldigt mycket. Detta drabbar alla runtomkring mig..
Jag måste ha struktur och rutin i min vardag.  Minsta lilla som ändras eller inte görs som planerat förstör flera dagar efter för mig istället för att dom kunde varit rent av ljuvliga.
Idag började jobbkapitlet och även skolkapitlet skulle börjat men det har jag valt att inte påbörja för min egen skull.
Kanske är dax jag förklarar mer om vad som hänt här. Ina och Zammy ska flytta. Ja det är tråkigt,  även om beslutet var mitt så är det klart jag är ledsen för det. Jag tycker verkligen inte illa om Ina under några omständigheter.  Tvärtom är hon en helgo tjej. Men för att min vardag ska fungera så måste jag hitta en fungerande balans och den balansen har inte riktigt infunnit sig. Minsta lilla grej som felar är liksom inte bara att bortse ifrån. För mig blir allt så förstorat. Och en enkel grej kan i min värld skapa "jorden går under, jag kan lika gärna gå och dö". Det kanske är svårt för andra att förstå om man inte själv lever med add eller adhd.
Som sagt Ina är en supergo tjej och jag tror att för både hennes och min skull blir detta till det bästa, allra mest för hennes skull. Och det hoppas jag också hon förstår.
Jag vill inte vara en elak människa, absolut inte. Men ibland måste man sätta gränsen för vad man själv klarar av och orkar, och det hjälper verkligen inte mig att dessutom känna ett dåligt samvete varje dag för att jag inte hinner rida med Ina eller ställa upp och hjälpa henne som jag hade önskat. Det hade gjort så mycket om min vardag sett annorlunda ut men nu gör den inte det :(.
Jag hoppas att jag kanske kan hitta en ny stallkamrat framöver som precis som en annan jobbar och vill spendera kvällarna i stallet. För det kommer kännas fruktansvärt ensamt utan ina. Men samtidigt så har jag aldrig möjlighet att befinna mig i stallet samtidigt som henne, då blir det två ensamma personer istället för två sammansvetsade som kan hitta på roligheter.
Jaja iallafall så blir det snart jobb igen..

höstdeppression

Inte skrivit något på länge.  Mått otroligt dåligt, eller ja mår dåligt fortfarande. Ingenting har direkt funkat och jag har bara varit ledsen.  Gråtit om vartannat, men förhoppningsvis blir det bättre när snön kommer. Brukar bli väldigt deppig under hösten men nu har det varit extremt.
Iaf, allt går bra med Otto, han går från klarhet till klarhet. Rider ut han utan problem nu :), vi har till och med mött rådjur och älg utan problem :).
Aja ville egentligen bara förklara min frånvaro :)

så galen, så älskad

Ja idag hotade jag med bultpistol och kadaverbil xD  men icke. Otto skulle bara inte gå mer än 500 m från gården.. alltså han reste sig 5 gånger och sen va det galopp i ultrarapid hela vägen tillbaka och jag blev småååått irriterad så jobbade honom i enbart galopp över "bom"  öka/minska tempot och galoppombyten som han gjorde som aaaaaldrig förr. Det tar visst ett år att rida in sig på en häst sägs det. Och ja han har vart hos mig i ett år nu, och kan bara säga att trots sina baksidor så överväger hans trogna och följsamma goa jag mer. Bättre häst kunde jag inte hitta;)!! Jag kanske bara själv behöver inse att han ÄR och kommer ALLTID vara en tränings och tävlingsgalning ;)! Och med tanke på hur jäkla bra han gick idag så kommer jag inom snar framtid plocka ut han även på dressyrbanan! Ja ni läste rätt! Jaag, dressyr.. WOW ! Men självklart kommer hoppningen ligga mig närmst om hjärtat ;). Första träningen inbokad dessutom ;) så 23e åker jag till Anielle och tränar :D.

Jag bara älskar min egensinnade galning  aka monsterhäst  så tro inget annat, han är mitt allt och lite till

;)

50 årsfest aka bröllop

Mammas och Bönas plan gick som tänkt:)! Även om storkäftade jag höll på att totalt avslöja hela grejen mot mamis bästa väninna Annika xD.. vi hade köpt typ regnbågsbyxor och hippieband för vi tyckte att nån form av Svennis/Möhippa måste dom ju ha. Och smarta jag kläcker "haha nu borde ju folk typ fatta vad som verkligen är på gång". Jag dör liksom att jag aldrig kan hålla mun xD. Iaf så skulle mammas väninna ändå fixa håret å så, så mamma berättade för henne. Så nu är dom man och fru iallafall, så glad för mammas och Björns skull :).
I övrigt så blev det åka runt på fårö och kika lite och så gick vi några timmar i visby innan vi skulle på båten. Och nu är äntligen sadeln hemma igen :D så nu drar jag och otto igång på allvar igen :D!

Gotland 2014

nu ska vi se på andra bullar!

13 juli kom underverket till världen :) på beräknat förlossningsdatum och allt :). Blev igångsatt 10:00 pga  en veckas förvärkar som gjorde att jag fått alldeles för mycket sömnbrist. Hon ja för det blev en tjej föddes 13:24 samma dag :). En liten Nellie Tyra Elvira blev det med tilltalsnamn Nellie :)
Vi har dessutom tagit hem hästarna, så nu går dom här hemma och njuter istället :). Och Antilope är numera såld :) så kommer plocka bort henne från bloggen snart. Detsamma med Zammy då hon inte längre är min foderhäst även om hon är kvar på gården :). Ina är numera fodervärd till henne :)
I vanlig ordning kommer en bilduppdatering med :)