jahapp

Livet går vidare. Så är det.. det är tomt utan Ina i stallet,  inget skratt och ingen Zammy.  Men jag är så glad för Inas skull och så kul att hon fått komma till ett stall där det finns padock och som dessutom är mycket smidigare för henne att ta sig till :). Otto saknar såklart Zammy men han har ändå tagit det helt okej:)..

Jag har haft väldigt mycket med jobb och Nellie det sista. Nellie har ju nu börjat "vakna" i vagnen hos farmor sen i onsdags, vilket såklart är en omställning för henne och det har hon visat genom att va lite extra kinkig. Så jag är rätt trött i huvudet just nu. Försöker få min kära sambo att förstå att jag faktiskt är helt slut, men jag tror inte han förstår riktigt.  Inget illa om Niklas, absolut inte, han är underbar och gör otroligt mycket hemma men var är förståelsen för att jag är trött? 

Förståelsen för att jag behöver min tid med hästarna? Är det bara jag som ska ha förståelse för gymmande, jakt etc?

Jag missunnar inte niklas att ha egentid, men varför känns det som han missunnar mig egentid? 

Aja Skitsamma,  folk får tycka och tänka vad dom vill. Älskar niklas det gör jag.. mer än jag älskar mig själv. Men ibland känner jag att det kanske är dags att jag börjar tycka om mig själv mer också,  och inte enbart anpassar mitt liv efter alla andra?

https://m.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiFU 

Jaja delar en länk med.. kanske får DU en förståelse i hur min värld ser ut?

sur jäkla kärring

Det e jag det.. jag vet inte var jag ska börja. Varit så stressad över saker och ting och verkligen mått piss. Min Add har visat sig väldigt mycket. Framförallt i mitt humör.. saker och ting har liksom aldrig klaffat vilket påverkar mig väldigt mycket. Detta drabbar alla runtomkring mig..
Jag måste ha struktur och rutin i min vardag.  Minsta lilla som ändras eller inte görs som planerat förstör flera dagar efter för mig istället för att dom kunde varit rent av ljuvliga.
Idag började jobbkapitlet och även skolkapitlet skulle börjat men det har jag valt att inte påbörja för min egen skull.
Kanske är dax jag förklarar mer om vad som hänt här. Ina och Zammy ska flytta. Ja det är tråkigt,  även om beslutet var mitt så är det klart jag är ledsen för det. Jag tycker verkligen inte illa om Ina under några omständigheter.  Tvärtom är hon en helgo tjej. Men för att min vardag ska fungera så måste jag hitta en fungerande balans och den balansen har inte riktigt infunnit sig. Minsta lilla grej som felar är liksom inte bara att bortse ifrån. För mig blir allt så förstorat. Och en enkel grej kan i min värld skapa "jorden går under, jag kan lika gärna gå och dö". Det kanske är svårt för andra att förstå om man inte själv lever med add eller adhd.
Som sagt Ina är en supergo tjej och jag tror att för både hennes och min skull blir detta till det bästa, allra mest för hennes skull. Och det hoppas jag också hon förstår.
Jag vill inte vara en elak människa, absolut inte. Men ibland måste man sätta gränsen för vad man själv klarar av och orkar, och det hjälper verkligen inte mig att dessutom känna ett dåligt samvete varje dag för att jag inte hinner rida med Ina eller ställa upp och hjälpa henne som jag hade önskat. Det hade gjort så mycket om min vardag sett annorlunda ut men nu gör den inte det :(.
Jag hoppas att jag kanske kan hitta en ny stallkamrat framöver som precis som en annan jobbar och vill spendera kvällarna i stallet. För det kommer kännas fruktansvärt ensamt utan ina. Men samtidigt så har jag aldrig möjlighet att befinna mig i stallet samtidigt som henne, då blir det två ensamma personer istället för två sammansvetsade som kan hitta på roligheter.
Jaja iallafall så blir det snart jobb igen..