Efter en ganska turbulent period så känner jag äntligen att jag hinner med bloggen för stunden. Vad ska jag säga? Jooo, Otto, pärlan i mitt liv fortsätter att förvåna mig varje dag. I helgen hoppade han 90 och 1 meter på pay and jump med Redon. Redon ska i vår hjälpa mig med otto så vi kommer igång ordentligt sen. Och ja resultatet blev 4 fel i 90 pga volt då otto blev istadig och testade Redon lite, i 1 meter bara flöt det på med rosett som resultat!! Så jäkla nöjd! Vi kan nu konstatera att Ottos beteende på tävlingsbanan inte har att göra med smärta eller dyligt, utan han helt enkelt testar gränserna för sen när han väl går, så går han fantastiskt med öronen spetsade och bara älskar det. Och både jag och redon som har två helt olika ridstilar har inte något problem med detta, vi arbetar på olika sätt. Och bådas vägar funkar :) Och nu är målet att otto ska gå några pay and jump till fram till februari då han får gå ut på lokal nivå.
För 3 veckor sedan drygt tog jag dom senaste skutten på otto, hoppade honom 1.45 problemfritt (förutom att rumpan får sig en touch ;)
Och tänk att jag vågar ;)
Extra glad blir jag när jag får höra från många många håll vilken otroligt fin häst jag har, och hur fantastiskt trevlig han är, och jag känner att jag förtjänar en extra klapp på axeln, då jag plockat tillbaka honom till sin tidigare träningsnivå. Lite mer tråkigt är att denna avundsjuka har en förmåga att göra bra människor till dåliga, men det är skitsamma, jag vet vad jag har, jag vet vad jag klarar och en sak är säker, inte fan fick jag något gratis... det verkar många tro.. jag har fan kämpat blod svett och tårar!!!!
Jaja skickar med en bild på fina Otto från helgens bravader :) ser ni smilet på den nöjda ryttaren liksom :)
